30 september, 2004

Inlagd på sjukhus

Jag sitter just nu i datasalen på Gävle sjukhus och skriver till er. Men oroa er inte! Jag har mått rätt kasst den senaste veckan. I går åkte jag och mamma till akuten där jag fick vänta i sex timmar innan jag äntligen fick komma upp på avdelningen.

Jag gillar sköterskorna som jobbar här för de alltid är så snälla och glada. De gav mig dropp och har stuckit en massa i mig, men jag är glad ändå. Jag kom in på rummet ganska sent på natten och hälsade på min rumskamrat. Han heter Albert, är åttionio år gammal och bor i Gävle.

Albert är verkligen rolig att prata med. Han berättade en massa saker som har hänt honom genom åren. Hans fru dog nyligen men han är glad för att hon i alla fall inte behövde lida. Dessutom cyklar Albert till sin sommarstuga dagligen. En riktig hurtbulle.

Han tog dock i lite för mycket denna gång och fick tvingas till sjukhus. Han är så söt och vill helst inte ta emot hjälp. Jag tror att det är hans stolthet som spökar. Natten gick väldigt bra, jag sov rätt bra till skillnad från stackars Albert som knappt sov en halvtimme.

Vi har pratat en massa i dag också, och han har inga problem med min sexuella läggning. Det är så härligt att träffa en nittioårig man som tycker att homosexuella ska bli behandlade som alla andra. Jämfört många fjortisar i min ålder är Albert en riktig Moder Teresa.

På grund av droppet så fick jag inte äta något i går, men i dag fick jag börja med flytande föda. Ni må tro att jag blev glad när systrarna kom in med soppa. Mamma hälsade på i dag. Hon hade köpt med sig fyra söta Nalle Puh-vykort och frimärken som jag ska skicka lite senare i dag.

Mamma följde med mig till biblioteket, vilket tog en lång stund eftersom vi gick vilse. En kul sak är att jag sitter vid exakt samma dator som när jag var inlagd förra året. Mina användarnamn står kvar både på Lunarstorm och Qruiser, vilket tyder på att dessa sidor inte är speciellt populära här.

Så ta och läs min blogg från i går medan ni väntar på kommande inlägg, eftersom det antagligen är mer underhållande. Vi får se hur länge jag blir kvar här. Jag vill även hälsa till alla mina vänner att jag älskar er!

29 september, 2004

Mycket att göra

Denna vecka har jag varit sjuk så jag tar och berättar lite om förra veckan istället. I tisdags var min artikel om homosexualitet med på Lunarstorms nyhetssida. De mailade mig senare och talade om att över sju tusen personer hade läst krönikan. Det känns underbart!

Samma dag följde jag med min klasskompis Veronika till Sandviken för att hjälpa henne köpa en CD-spelare. Jag tyckte synd om henne som bor på skolans trista internat, så jag tänkte att lite musik skulle pigga upp. Hon köpte en CD-spelare och fick några skivor av mig att spela. Vi har ju samma musiksmak.

I onsdags hade vi utflykt i skogen med skolan. Det var faktiskt roligare än det låter. Vi delades in i olika lag och skulle tävla mot de andra lagen i olika uppgifter på vägen till vårt mål: skidstugan. I vårt lag var det fyra från allmänna linjen, två tjejer från dramalinjen och fem äldre damer från hantverkslinjen. Det är nog bara jag som sminkar mig för att gå ut i skogen. Men jag ser det som ett sätt att underhålla de andra.

Jag hittar nästan alltid samtalsämnen, oavsett vem jag snackar med. Det blev åttiotalsmusik med Catrine när jag fick veta att hon var tonåring på åttiotalet. Sedan blev det Marilyn Monroe, Audrey Hepburn, Bette Davis och Ingrid Bergman med de äldre damerna, som för övrigt var dubbelt så hurtiga som oss ungdomar. Skäms på oss!

I torsdags kväll åkte jag och pappa till Gävle och träffade fotografen Marie Larsson som tog en massa bilder av mig. Det var kul och hon hade verkligen humor. Efteråt gick vi igenom bilderna och hittade en som vi troligtvis ska använda till mitt singelomslag. Jag ska träffa Marie igen om ett par veckor och ta ännu fler bilder.

Just ja! När jag såg på TV här om dagen så insåg jag att Andreas Lundstedt är väldigt lik Christer Sjögren. Är de släkt?

20 september, 2004

Mina små grisar

Jag ber om ursäkt för att det tar sådan tid för mig att besvara era mejl just nu. Jag får rätt många så det är en del att göra. Häromdagen hade jag fått hundra meddelanden på en och samma dag! Jag blir jätteglad för alla brev, men det kan ta ett tag för mig att svara. Ni får inte tro att jag har glömt bort er eller så. Ingen risk. Ni är ju mina rosa, små grisar!

I dag var jag in till Sandviken och blev intervjuad av den mysiga journalisten Marica på Annonsbladet. Hon hade läst min insändare om homofobi och ville göra ett porträtt av mig angående det, samt om min musik. Jag var där i kanske en timme och blev intervjuad. Jag har inte haft så kul på länge. Vi skrattade och diskuterade allt från sex till Lili & Susie. Jag blev fotograferad till artikeln som kommer att publiceras tillsammans med min insändare om Pride.

Puss och kram!

Gipspenis

De senaste veckorna på skolan har varit väldigt händelserika och roliga. Jag älskar min skola, min klass och mina lärare! Att börja på folkhögskola är bland det bästa jag har gjort. Jag har dessutom startat en egen kurs som heter "Alternativ kreativitet". Den går ut på att man får teckna, skriva och jobba med kreativa saker. Jag fick ihop över tio elever så nu har jag gått och blivit lärare.

I söndags kväll anordnade jag skräckfilmskväll på skolan då vi såg nyinspelningen av "Motorsågsmassakern". Det var riktigt mysigt faktiskt. Det är alltid lika roligt att se folk hoppa till, speciellt när man själv vet vad som kommer att hända i filmen.

Madde: "Det är en epidemi, jag säger bara det! Innan man vet ordet av så har alla förvandlats till sådana där lespiskiteter och bögeriare!"

I skolan arbetar vi med människovärde som tema och då skriver jag om diskriminering av homosexuella. Vår lärare ville att vi skulle göra något i gips, så att en synskadad elev ska kunna få känna sig till vad vi har gjort. Jag tog en kondom som jag blåste upp, gipsade och sedan målade rosa. Den blev riktigt fin om jag får säga det själv.

Jag har även pratat ut med en kille i parallellklassen som hade uttalat sig homofobiskt och använt mig som exempel. Jag konfronterade honom och han skämdes. Han sa att han själv ogillar sina åsikter och vill försöka ändra dem. Jag gav honom en kram vilket gjorde honom riktigt skakis. "Det var väl inte så farligt?", frågade jag. Modigt av honom att våga erkänna sina fördomar i alla fall.

15 september, 2004

Vad är Pride?

I somras var jag och mina vänner på Pridefestivalen i Stockholm. Denna årliga kärleksfestival för homo-, bi- och transpersoner har anordnats sedan 1998 och blivit populärare för varje år. Jag har funderat en hel del på vad det här med Pride innebär för mig och jag vill gärna dela med mig av mina tankar.

Sedan jag för fyra år sedan kom ut som homosexuell har jag mognat oerhört. Jag känner mig mer nöjd med mig själv och trivs med tillvaron. Min familj tog det inte så bra i början, men nu har de inte längre några problem med min läggning. I början oroade sig pappa för att jag skulle bli misshandlad om jag gick ut med min läggning.

Jag svarade: "Pappa, folk blir misshandlade för en massa saker. Det har ingen betydelse vad man gör, man kan bli misshandlad ändå. Folk retar sig på allt. Jag blir hellre misshandlad för att vara mig själv än för att låtsas vara någon annan. Enda sättet att få folk att sluta vara fördomsfulla är att inte gömma sig. Om vi ska kunna ändra samhället måste vi våga vara oss själva."

Jag har alltid gillat raka och ärliga människor. Det värsta som finns är folk som snackar skit. Därför tycker jag att det är kul när heterosexuella kommer till mig och ställer frågor. Det har även hänt att heterokillar sagt till mig att de har homofobi, men bett mig om hjälp till att ändra uppfattning.

Det är ganska vanligt att heterosexuella killar är emot just homosexuella killar. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag antar att de är osäkra på sin egen läggning, eller så är de allmänt rädda för saker de inte har tillräckligt med kunskap om.

Många killar vågar inte närma sig mig av rädsla för att jag ska stöta på dem. De tar för givet att bara för att man är bög så stöter man på allt som rör sig av det manliga könet. Är inte det rätt fåfängt? Även bögar har platoniska förhållanden med andra killar, tro mig.

Vissa säger att homosexualitet är onormalt, att det strider emot naturens lagar. De säger ofta att människan är född med instinkten att fortplanta sig. Men bara för att man är heterosexuell så betyder väl inte det att man vill skaffa barn? Och det existerar dessutom homosexualitet i djurvärlden.

Många använder religion för att göra homosexualitet till något syndigt. Om det finns en Gud och han är god så älskar han alla människor. Min farmor är rätt religiös och hon kommer ofta till mig och berättar att de brukar diskutera homosexualitet i hennes kyrka. Hon visar tydligt att hon inte har några problem med det. Jag är stolt över henne.

Jag kan inte förstå hur folk orkar engagera sig i andra människors privatliv. Varför såra och trakassera folk för att de inte är som en själv? Även om man nu har problem med homosexuella tycker jag att man kan hålla det för sig själv, eller åtminstone vara öppen för att ändra åsikt.

I början tyckte jag att det var lite konstigt med en särskild festival för HBT-personer, att det kanske skulle göra glappet mellan HBT-personer och heterosexuella större. Jag tänkte att det skulle verka lika underligt om man hade en festival för heterosexuella. Jag ändrade dock uppfattning. För precis som de flesta minoritetsgrupper är även HBT-personer ofta utsatta för trakasserier och hot.

För mig är Pride en stor kärleksfest där HBT-personer möts tillsammans med heterosexuella och har kul. Det är en festival som får oss som tillhör denna minoritetsgrupp att visa att vi vågar vara oss själva och att vi vägrar tryckas ner. Jag hoppas att vi framöver kommer att bli allt mer öppna för saker som inte följer normen. Det viktigaste är ju trots allt att vi respekterar varandra.

06 september, 2004

Söta killar på skolan

Jag har aldrig gått på en så bra skola som nu. Folkhögskola passar mig perfekt och har en attityd som alla skolor borde ta efter. Att se till individen och låta eleverna ta saker i egen takt ökar självkänslan, samt respekten mellan lärare och elever.

Det händer en hel del knäppa saker i vår klass. I dag har jag lärt mig att Marielle älskar sitt kön och att Stefan förväntar sig att få ligga med alla han har snackat sex med. Nja, riktigt så seriösa var de inte. Dessutom finns det en hel del söta killar på skolan. Tyvärr så har de visat sig vara heterosexuella, men man kan ju inte få allt. Jag behöver faktiskt fler platoniska killkompisar, så det känns bra.

Jag fick förresten riktigt bra poäng på mitt engelskaprov, och hamnade i den svåraste gruppen som främst består av konversation. Förra veckan kom min blivande engelsklärare Martha in till klassen och pratade med mig. Hon hade läst min uppsats och undrade om jag hade engelsktalande föräldrar, eftersom hon inte hade läst många uppsatser skrivna av svenskar som var lika bra som min. Det kanske låter som skryt, men jag blev jätteglad!

Nej, nu har jag inte tid att sitta här längre, jag har faktiskt ett liv. Man kan ju låtsas i alla fall. Förresten, Michael Pitt från "The Village" är en av världens sötaste skådespelare. Kolla i hans sorgliga ögon, pojkaktiga ansiktsdrag och fylliga läppar!