Melodifestivalen 2005 - Deltävling 2

Den andra deltävlingen av Melodifestivalen var lite av en besvikelse. Startfältet var svagt och hela showen kändes avslagen på något vis. Hur som helst så fann jag en favorit, den härliga poplåten "Gone" med BWO. Den är, med sin tragiska text och sitt synthiga sound, helt klart den andra deltävlingens bästa låt.

Blandar man hitskaparen Alexander Bard med den vackra sångfågeln Martin Rolinski kan det inte bli annat än succé. "Gone" kommer säkerligen att bli en riktig radiohit, trots att den tyvärr inte gick vidare. Att de inte slog Camerons småtråkiga "Roma" är för mig ett mysterium.

Jag ville verkligen att Arja Saijonmaa skulle gå vidare, men det blev inte riktigt som jag hade hoppats. Visst, "Vad Du Än Trodde Så Trodde Du Fel" är en riktigt bra schlagerlåt, men Arjas röst var inte på topp. Hon halvpratade sig genom låten, vilket drog ner betyget.

Camilla Brincks "Jenny" är också en besvikelse. Låten kommer inte i närheten av hennes hits "Bye Bye Forever", "Tell Me" och "Heaven" från 2001. Den kommer nog att vara bortglömd inom ett par veckor, tyvärr. Josefin Nilssons vackra ballad "Med Hjärtats Egna Ord" är däremot riktigt bra. Den växer för varje lyssning.

Sanne Salomonsens låt "Higher Ground" är helt okej i refrängen, men den förlorar mycket på att verserna har det där typiska Shania Twain-soundet, någon slags blandning av rock och country. Trots det gick hon vidare, tillsammans med den förhandstippade "Du Och Jag Mot Världen" med Sanna Nielsen och Fredrik Kempe.

Sannas och Fredriks låt är inte dålig, men den är så förutsägbar att man redan från början inser att de kommer att gå vidare. Det känns som om man har hört låten och sett framträdandet ett antal gånger med grupper som Fame. Group Avalons låt "Big Up" får jag inte något grepp om. Precis som Camerons bidrag så lämnar den mig helt tom.

Jag hoppas definitivt på ett bättre startfält till nästa deltävling. Melodifestivalen är ju en av årets roligaste händelser. Självklart så klagar man en massa på de olika bidragen, men man hittar ju alltid sin favorit till slut. Och vad vore Melodifestivalen utan allt gnäll?

"Refrain, refrain, refrain, refrain"

Jag är fruktansvärt förälskad i Pay TV:s låt "Refrain Refrain" som de uppträdde med i Melodifestivalen. Den gör mig på så otroligt bra humör och tillhör exakt det musikgenre jag älskar. Dessutom driver den med sin egen genre. Musik är livet!

Jag vill ha mer kitchig, kommersiell, plastig och synthig trashdisco à la åttiotal. Visste ni förresten att Pay TV genomförde en lite kupp mot Alcazar när de framföre låten i Melodifestivalen? Om ni lyssnar noga så hör ni att de pikar Alcazar i textraden: "We steal a melody... Alcazar!" Så himla kul!

Skilsmässan

En skilsmässa innebär ju alltid en mängd förändringar och så även för min familj. Jag, mamma och syrran ska flytta in till centrala Sandviken i en fyra som vi har köpt. Trots att det är jobbigt att lämna vår stora villa, där vi har bott sedan 1988, så känns det ändå som en positiv förändring. Det ska bli skönt att äntligen komma in till stan, framför allt för att bo närmare mormor.

Men pappas svek gör fortfarande ont. Jag försöker tränga bort de negativa tankarna och i stället fokusera på det positiva med flytten. Det är lättare sagt än gjort. Men det ska bli kul att inreda mitt nya rum helt i rosa och köpte därför två nya rosa kuddar häromdagen. De kommer att passa perfekt där!

Jag känner mig motiverad att börja ett nytt liv. Jag hoppas bara att jag en dag kommer att kunna förlåta pappa för allt han gjort.

Melodifestivalen 2005 - Deltävling 1

Den första deltävlingen av Melodifestivalen var rätt underhållande och hade en bra blandning artister. Jag är dock lite besviken över resultatet. Jag förstår inte att Nordman gick till final. "Ödet Var Min Väg" tråkar ut mig. The Wallstones "Invisible People" känns som ett billigt försök att efterlikna The Beatles, medan Papa Dees "My No 1" är ett sömnpiller.

Jag älskar Alcazars låt "Alcastar". Fjollig discomusik får mig alltid på fall och Alcazar är så fjolligt som det bara kan bli, se bara på kläderna. Jag blev imponerad av tjejerna, speciellt Annika Fiore. Deras sånginsatser brukar annars vara så där, men denna gång fick Andreas och Magnus konkurrens.

Shirley Clamps låt "Att Älska Dig" är rätt bra. Hon har ju annars en förmåga att spela in låtar som låter likadant, men denna följer inte den trenden. Cecilia Wennerstens vackra ballad "Var Mig Nära" är också en av mina favoriter från denna deltävling.

Men min absoluta favorit från deltävlingen är den synthiga "Refrain Refrain" med den alltid lika coola gruppen Pay TV. Texten är en slags parodi på den kommersiella musikbranschen och om hur lätt det är att göra en hit. Sånginsatsen kunde ha varit lite starkare, men jag vill höra mer av Pay TV, och det genast!

Pernilla Wahlgren skulle ju ha sjungit låten "Alla Flickor" i årets festival, men låten gick istället till debutanten Linda Bengtzing känd från "Fame Factory". Det kanske var lika bra med tanke på att låten är lite småfånig. Den känns väldigt Anne-Lie Rydé, vilket inte är något positivt.

I övrigt så var det en bra show med helt okej pausunderhållning och medelmåttiga programledare. Bäst klädda var Alcazar och Pay TV.